AnneB - 20 år senare, 20 år visare

En vecka har gått sedan "Gose" gick bort. En vecka som ibland känts som en evighet. Det har varit en vemodig vecka, speciellt idag, då det liksom var nån sorts "längd mätt i tid" kanske det ska kallas milsten - en milsten har för mig alltid betytt ngt positivt - en bit på vägen/ett mål mot det positiva - men för oss har det varit  en millimeter på måttbandet som gick åt idag  = 1 vecka sedan....liksom, i negativ riktining - nää det är inte helt sant, vet inte hur jag ska uttrycka mig... det är väldans tråkigt att James fått somna in - men det är olika känslor som brottas med varandra nu - ett är ju förståss sorgen och saknaden, och den har man ju nu förstått att den blir långvarig  - men vi har  också insett att han nu mår bättre, man börjar kunna se bakåt, plocka fram de fiina minnena James lämnat kvar. ... och man inser plötsligt HUR MÅNGA fiina minnen han faktiskt lämnade kvar - då kan man inte sitta med mungiporna nere, minnen av honom lockar allt mer till skratt och glädje och att vi fick förmånen att få vara HANS "tjänare" i så många år. Känslan av saknad går nog inte lika fort, men sorgen har lindrats under veckan.

Shirin har lånat min scanner så har ingen bild på James ikväll - om Ni inte har förmågan att se in i mitt hjärta!

Glad helg önskar vi !