Det kan lätt bli en vana...
Ja, nu sitter jag här för andra gången på en knapp vecka och har tonat håret igen!!! Denna gång blir det lite mörkare än förra gången, då det faktiskt blev lite rödaktigt. Det tog Ela och Shirre ett par dagar innan dom erkände att det faktiskt var lite rött, men det var inte deras fel, utan toningen som inte täckte det gråa ordentligt. Hur som helst, nu har Shirre varit noggrann och började med benan i mitten, så den är ordentligt färgad denna gång i alla fall. Ska bli spännande att se slutresultatet, känns redan nu att jag kommer att bi "nöjd". Om det blir en markant skillnad så lägger jag upp en bild på bloggen. Nu börjar mina ögonbryn se lite bleka ut - eller faktum är dom syns inte alls längre!!
På onsdag ska jag vara på konferens i Bryssel och vill absolut inte vara randig i håret. Kommer träffa folk som jag inte sett på ett par år och det räcker med mina fina nya skrattrynkor - vill ju inte skrämma folk allt för mycket, med den skönhet som krupit fram under de gångna åren....!
Ett allvarligt problem som jag MÅSTE ta tag i är att jag ökat markant i vikt på sistone - jag vill inte skylla på hunden, fast han går så sakta nu för tiden, näää det är helt mitt eget fel. Jag har proppat i mig utav allt som inte är nyttigt på sistone, så imorgon har jag tänkt att det ska bli ändring - inga fler pommes i alla fall!! ..... fattar inte varför jag ätit pommes på sistone - gillade aldrig det förr i tiden!
För sex år sedan gick jag på gym 5 dagar i veckan - varje morgon kl 07.00 "come what may" - inget kunde få mig att missa gymmet på den tiden. Jag har alltid varit väldigt aktiv och hann alltid med min trädgård på 1000 kvadratmeter, samt målade hus och garage, byggde en sten mur, utrotade mina maskrosor - you name it!! - I did it!!!
Den 19 juli 2002 skulle Shirin på läger och sena som vi var för att hinna med bussen som väntade utanför Shirin skola, så lyfte jag hennes 20 kg tunga resväska och slängde in den i baksätet som om den bara vägde 5 kilo - då skar det till i ryggen, men jag brydde mig inte just då. Under de veckorna Shirin var på lägret ökade mina smärtor för varje dag och när Shirin kom hem igen var det till ett vrak - till sist åt jag 8 voltaren om dagen och 8 citodon och INGET hjälpte. Jag sov högst 1 timme åt gången - ibland bara 1 timme om dagen när det var som värst.
Jag var helt emot en operation till att börja med - ingen skulle få skära i min rygg - för riskabelt, kunde bli förlamad etc, men till sist tog smärtan över mitt förnuft och jag letade med ljus och lykta efter någon som ville skära i mig! I november remitterades jag till Löwet "Spine" känt för sina duktiga ryggkirurger - men dom hade inga pengar kvar för år 2002 så jag sattes upp på väntelista för Januari 2003 - samidigt som "mitt fall" noterades på en ill röd A4 sida....och las i en dokumentsamlare på läkarens skrivbord. Den dagen gick jag hem och grät för första gången på alla månader som jag hade haft så ont. Januari!!! jag kände att jag skulle aldrig orka med smärtan så länge, specellt inte när medicinerna inte hjälpte och min mage började bli helt kaiko av medicinen. Shirin tror jag inte hade orkat mer heller, en gråtande mamma i sovrumsdörren kl 03.00 på morgonen, natt efter natt.... sorry gumman, men det fanns ingen annan att söka tröst hos!
Dagen efter att jag hade varit på Löwet ringde dom och sa att dom hade fått ett återbud - jag ville komma med taxi på en gång :) - men fick vänta en vecka innan operationen verkligen blev av. Den 22 november opererades jag för diskbråck och fast det var en lyckad operation så tog det tid att bli helt frisk och det har varit svårt att komma igång med träningen igen. Jag är inte lika "böjlig" heller, som tidigare, men jämfört med smärtan så är det en baggis. Jag är i princip helt återställd - bara lite rostig!
Sedan jag flyttat närmare stan har jag knappt besökt gymmet 7 ggr på 3 år....fast den ligger inom en minuts promenad från min port, men det ska bli ändring på det också - kanske inte redan imorgon för jag har mycket med jobbet just nu.. men snart måste jag antingen"joina" de otaliga stavgångarna som finns i mitt hus - eller börja ta långa promenader i rask takt för det är väl en bra början också.....I shall really try! - very soon! - och sedan köper jag ett kort på gymmet igen och återgår till att bli gym fanatiker. Jag mådde så himla bra på den tiden!
Nu verkar mitt hår vara torrt - så jag ska be Shirin platta det, sedan krypa ner och läsa en bra bok. Måste komma ihåg att lägga mina jeans i torktumlaren innan jag somnar! - och hoppas att Shirin tar sista promenaden med James - brukar inte vara ngt problem.....!
Hoppas Ni haft en bra helg - det har jag. Från att ha jobbat sex dagar i veckan de senaste åren, så är jag numera ledig lör/sön (sedan förra veckan), wow vilken känsla, man har plötsligt lite tid över för "sig själv"" ....%&¤#"/
På onsdag ska jag vara på konferens i Bryssel och vill absolut inte vara randig i håret. Kommer träffa folk som jag inte sett på ett par år och det räcker med mina fina nya skrattrynkor - vill ju inte skrämma folk allt för mycket, med den skönhet som krupit fram under de gångna åren....!
Ett allvarligt problem som jag MÅSTE ta tag i är att jag ökat markant i vikt på sistone - jag vill inte skylla på hunden, fast han går så sakta nu för tiden, näää det är helt mitt eget fel. Jag har proppat i mig utav allt som inte är nyttigt på sistone, så imorgon har jag tänkt att det ska bli ändring - inga fler pommes i alla fall!! ..... fattar inte varför jag ätit pommes på sistone - gillade aldrig det förr i tiden!
För sex år sedan gick jag på gym 5 dagar i veckan - varje morgon kl 07.00 "come what may" - inget kunde få mig att missa gymmet på den tiden. Jag har alltid varit väldigt aktiv och hann alltid med min trädgård på 1000 kvadratmeter, samt målade hus och garage, byggde en sten mur, utrotade mina maskrosor - you name it!! - I did it!!!
Den 19 juli 2002 skulle Shirin på läger och sena som vi var för att hinna med bussen som väntade utanför Shirin skola, så lyfte jag hennes 20 kg tunga resväska och slängde in den i baksätet som om den bara vägde 5 kilo - då skar det till i ryggen, men jag brydde mig inte just då. Under de veckorna Shirin var på lägret ökade mina smärtor för varje dag och när Shirin kom hem igen var det till ett vrak - till sist åt jag 8 voltaren om dagen och 8 citodon och INGET hjälpte. Jag sov högst 1 timme åt gången - ibland bara 1 timme om dagen när det var som värst.
Jag var helt emot en operation till att börja med - ingen skulle få skära i min rygg - för riskabelt, kunde bli förlamad etc, men till sist tog smärtan över mitt förnuft och jag letade med ljus och lykta efter någon som ville skära i mig! I november remitterades jag till Löwet "Spine" känt för sina duktiga ryggkirurger - men dom hade inga pengar kvar för år 2002 så jag sattes upp på väntelista för Januari 2003 - samidigt som "mitt fall" noterades på en ill röd A4 sida....och las i en dokumentsamlare på läkarens skrivbord. Den dagen gick jag hem och grät för första gången på alla månader som jag hade haft så ont. Januari!!! jag kände att jag skulle aldrig orka med smärtan så länge, specellt inte när medicinerna inte hjälpte och min mage började bli helt kaiko av medicinen. Shirin tror jag inte hade orkat mer heller, en gråtande mamma i sovrumsdörren kl 03.00 på morgonen, natt efter natt.... sorry gumman, men det fanns ingen annan att söka tröst hos!
Dagen efter att jag hade varit på Löwet ringde dom och sa att dom hade fått ett återbud - jag ville komma med taxi på en gång :) - men fick vänta en vecka innan operationen verkligen blev av. Den 22 november opererades jag för diskbråck och fast det var en lyckad operation så tog det tid att bli helt frisk och det har varit svårt att komma igång med träningen igen. Jag är inte lika "böjlig" heller, som tidigare, men jämfört med smärtan så är det en baggis. Jag är i princip helt återställd - bara lite rostig!
Sedan jag flyttat närmare stan har jag knappt besökt gymmet 7 ggr på 3 år....fast den ligger inom en minuts promenad från min port, men det ska bli ändring på det också - kanske inte redan imorgon för jag har mycket med jobbet just nu.. men snart måste jag antingen"joina" de otaliga stavgångarna som finns i mitt hus - eller börja ta långa promenader i rask takt för det är väl en bra början också.....I shall really try! - very soon! - och sedan köper jag ett kort på gymmet igen och återgår till att bli gym fanatiker. Jag mådde så himla bra på den tiden!
Nu verkar mitt hår vara torrt - så jag ska be Shirin platta det, sedan krypa ner och läsa en bra bok. Måste komma ihåg att lägga mina jeans i torktumlaren innan jag somnar! - och hoppas att Shirin tar sista promenaden med James - brukar inte vara ngt problem.....!
Hoppas Ni haft en bra helg - det har jag. Från att ha jobbat sex dagar i veckan de senaste åren, så är jag numera ledig lör/sön (sedan förra veckan), wow vilken känsla, man har plötsligt lite tid över för "sig själv"" ....%&¤#"/
Kommentarer
Postat av: Fatima!
Nämen! Blev faktiskt riktigt stor skillnad! Duktigt av Shirin :D
Postat av: Anne
Eftersom jag aldrig är sjuk så är det bättre att ha en hårfrissa i familjen än en läkare!!
Trackback
