Den 7/7 - 1984 - ett underverk ser dagens ljus!
Den 6/7 jobbade jag långpass på restaurangen som vi ägde och som låg på stortorget i Gamla Stan.
Det var högtryck - turistsäsong - och på den tiden fanns det inte lika många restauranger i Stockholm som det finns idag - så de som fanns på plats jobbade "järnet". Jag var ju höggravid - beräknad till 27 Juli, 1984, och stod i disken - för jag ville inte servera längre, eller stå i köket och laga mat. Jag var förutom "fet"...väldigt trött! Jag var nöjd med att diska - fast diskbackarna var gjorda av metall på den tiden och inte utav plast som idag - så det var tungt! - väldigt tungt!
Hur som helst - jag avslutade mitt pass - med jätte värk i ryggen och magen, och en jätte aktiv bebis som sparkade frenetiskt, åt ALLA håll, så jag begav mig hemåt - dök i säng - men kunde inte sova - p g a en molande värk som bara växte och växte eftersom timmarna gick. Någon gång vid 03.00 tiden ringde jag till sjukhuset - och dom bad mig kolla hur långt det var mellan värkarna - jag minns inte idag vad det var för tid emellan - men efter flera samtal - åkte jag in ca kl 05.00. Väl där, gick jag i korridoren fram och tebax......(nästan hela dagen) för vad jag tyckte var evigheter - med molande värk i magen. Det var ju ändå 3 veckor kvar till beräknad förlossning, så jag trodde att jag skulle få åka hem!
Sköterskor kom in och mätte hur mycket man var öppen - näää bara 5 cm..... ok nu 7 cm.....ok nu 8 cm - och strax (säkert flera timmar senare - minnet sviker här...) därefter så var det dags - narkosläkaren kom och la en ryggbedövning - min bästis Gunilla hade varit närvarande ett par timmar innan - men skulle med Ålandsfärjan hem till familjen kl 18:00 så hon var tvungen att sticka - efter bedövningen spydde jag upp en hel liter lingon saft - och sedan var det dags att krysta!!! - medans andra moppade golvet.
Ut kom den "vackraste" bebis jag någonsin skådat! Kunde inte fatta till att börja med att jag och pappa åstadkommit detta underverk! 17.34 den 7/7 1984 föddes "underveket" - och även om hon hade nyföddhets gulsot, och var medtagen efter förlossningen och behövde ligga i kuvös till att börja med - så minns jag de 9 dagarna på sjukhus tillsammans med henne - som en mycket bra tid att lära känna varandra "VÄL" - har förresten fortfarande kontakt med kvinnan som tog hand om Shirre på neonatal avdelningen på Huddinge. Hon kom på Shirre's student fest och minns alla barn hon tagit hand om.
Pappa kom senare... ca 2 timmar efter förlossningen , vi låg och väntade på transport från södersjukhuset till huddinge p g a av semster stängt på neonatal - det var inte alla pappor som var med på den tiden och speciellt inte Shirre's pappa som hade ångest inför sjukhus och färgen vitt... jag minns att han han svettades järnet när han stod över Shirre's kuvös.. ! Om det berodde på att vi var på sjukhus eller om det berodde på att hon låg i kuvös fick jag aldrig veta!
Idag fyller hon 24 - men vart har alla år tagit vägen? Vad snabbt allting har gått..........Tack för att du finns! - du gör mitt liv rikt och värt att leva!!! Måste titta i fotoalbumen lite oftare..... fast egentligen inte - jag minns allt i "minsta" detalj!!!
Dagens :))))
Shirre X 1000000000000000
Dagens :((((
Regnet som öst ner hela dagen - men bryr mig inte idag - för Shirre fyller år!
Och ut kom Shirre :-)
Fint skrivet!
Nej jag vet att det kommer att göra sjukt ont,det är jag förberedd på..Men hela situationen kommer att kännas konstig på nåt sätt.Men det är som sagt värt det när man får sin bebis! :-)
Inget kommer att kännas konstigt - allt som händer är helt naturligt! Ont - ja det kanske det gör, just då -men på ett mycket positivt sätt - man glömmer snabbt därefter. Oroa dig inte för vad som komma skall - du kan ändå inte påverka det....är man orolig i magen så spyr man eller hur.... samma sak med att föda... man gör det som krävs just då! Du kommer att klara det galant!
Jag veet.Kommentera inläggen före eller efter istället.Nåt fel på bloggen den dagen..
Om vi säger såhär:Jag är så ljus i mig att när jag är i solen så blir jag en albino!Har inga ögonbryn eller ögonfransar(jätteljusa) + att min utväxt i håret var extrem!Kul med lite färg då jag inte kommer att prioritera att sminka mig när bebis väl är född.
Ante jobbar så mycket nu för bebis skull - Han är en riktig karl!Jag är aldrig sur eller arg för att han är borta så ofta,och det gör honom otroligt tacksam!(Nog för att det är jag som ska vara honom evigt tacksam!)Jag passar på att skämma bort mig själv under tiden..Förbereda för bebis o.s.v.
Detta är ju lugnet före stormen :-)
Man träffas väl som i alla andra städer..Via vänner,krogen,stan...
Jag hade precis gjort slut med mitt ex när jag träffade Ante.Jag hade tänkt fly från Piteå,för enligt mig så finns det inga karlar här(I alla fall inte i min ålder!)Men så träffade jag Ante!!
Bättre finns inte och jag är så glad att jag inte hann flytta!
Du är underbar mamma... SAKNAR DIG!!!
Du är ju riktigt teknisk :-)
vart ar min forlossnings historia............
