938 sidor....
finns det i boken jag till sist valt att läsa dom närmaste "månaderna". Shantaram heter den - och är en sann historia! Den handlar om en Australiensare som i början av 1980 talet begick en rad väpnade rån för att bekosta sitt narkotikamissbruk. Han åkte fast men lyckades rymma från ett av Australiens mest välbevakade fängelser. På falskt pass tog han sig sedan till Indien och anonymiteten i den myllrande miljonstaden Bombay.
Shantaram är Gregory David Roberts egen berättelse från de händelserika åren som förrymd fånge i Bombays undre värld. I ett av stades slumområden öppnar han en sjukvårdsmottagning för de fattiga och nödställda. Han arbetar för maffian som pengatvättare och förfalskare och följer med maffialedaren Abdel Khader till Afghanistan för att förse mujaheddin med vapen i kampen mot ryssarna. Han kastas i indiskt fängelse och får utstå tortyr och svält. I den grönögda och mystiska Karla möter han kärleken.
Shantaram är en 938 sidor långt läsäventyr och en varm och innerlig kärleksförklaring till staden Bombay och dess människor. Det är en rå och hård värld Roberts beskriver, men det är en värld där kärleken, lojaliteten och vänskapen alltid står i centrum
************************************
Denna bok har lite av varje som jag tycker att en bok ska innehålla - och framförallt så är den sann. Det mesta som finns i min bokhylla är berättelser som hänt i verkliga livet - och jag har massor med biografier, allt ifrån Linda Rosing (i botten) till Ghandi i toppen.
Det som är extra spännande i den bok jag nu ska läsa är det faktum att jag nyligen varit i Indien. Redan på dom första sidorna så visste jag precis vad det luktade när författaren beskrev lukten som slog emot honom på Bombays gator, hur trafikmyllret verkligen ser ut, och de fattiga som bor i skjul precis runt hörnet till gamla brittiska kolonial hus, omringade av murar och vakter, med stadens rika innanför.......kast systemet och varför dom aldrig kan ta sig ur det, vad floden Ganges betyder för hinduerna och varför kossorna ligger i långa rader på refugerna mellan två körfält på dagarna, för att bara nämna några få detaljer/intryck från ett land med nästan 1 miljard innevånare.
Jag undrar verkligen hur någon som aldrig varit i Indien kan tillgodogöra sig boken på samma sätt som någon som varit där? - naturligtvis kan dom ju inte det, men blir boken lika bra då ?- ja kanske inte lika bra - men säket en mycket läsvärd bok ändå!
Jag har länge funderat på att skriva en bok..........jag håller genast med om att jag INTE på något sätt har "en författares begåvning" men jag har en "historia att berätta", som kan intressera andra!.
På den tiden när jag var flitig och gick på gym 5 dagar i veckan, varje morgon kl 07.00, så träffade jag en kvinnlig författare. Allt eftersom månaderna gick lärde vi känna varandra mer och mer, vi lånade böcker av varandra, eftersom båda gillade att läsa, och så småningom så berättade jag "min historia" för henne. Hon blev eld och lågor och sa att hon kunde skriva den åt mig, bara jag gav henne stolpar och riktlinjer. Vi bestämde att jag skulle titta bland gamla anteckningar jag gjort och så skulle vi träffas utanför gymmet någon gång och börja på "boken".
Vid det här laget hade jag fått problem med diskbråck och hon hade en ryggskada redan när vi träffades på gymmet, och var där på rehabilitering. I november 2003 opererades jag för diskbråck och kunde inte gå på gymmet igen förräns i februari 2004. Min författare syntes inte till längre och jag fick veta utav en i personalen att hon flyttat med sin man till Frankrike. Så det blev aldrig någon bok....
Nu gott folk ska jag gå en sista promenad med min lilla "fluffiga" älskling - som förresten är en Cavalier King Charles, tri-color, om jag glömt att nämna det tidigare. Därefter blir det att hoppa i säng med min "tegelsten"!
Natti
Shantaram är Gregory David Roberts egen berättelse från de händelserika åren som förrymd fånge i Bombays undre värld. I ett av stades slumområden öppnar han en sjukvårdsmottagning för de fattiga och nödställda. Han arbetar för maffian som pengatvättare och förfalskare och följer med maffialedaren Abdel Khader till Afghanistan för att förse mujaheddin med vapen i kampen mot ryssarna. Han kastas i indiskt fängelse och får utstå tortyr och svält. I den grönögda och mystiska Karla möter han kärleken.
Shantaram är en 938 sidor långt läsäventyr och en varm och innerlig kärleksförklaring till staden Bombay och dess människor. Det är en rå och hård värld Roberts beskriver, men det är en värld där kärleken, lojaliteten och vänskapen alltid står i centrum
************************************
Denna bok har lite av varje som jag tycker att en bok ska innehålla - och framförallt så är den sann. Det mesta som finns i min bokhylla är berättelser som hänt i verkliga livet - och jag har massor med biografier, allt ifrån Linda Rosing (i botten) till Ghandi i toppen.
Det som är extra spännande i den bok jag nu ska läsa är det faktum att jag nyligen varit i Indien. Redan på dom första sidorna så visste jag precis vad det luktade när författaren beskrev lukten som slog emot honom på Bombays gator, hur trafikmyllret verkligen ser ut, och de fattiga som bor i skjul precis runt hörnet till gamla brittiska kolonial hus, omringade av murar och vakter, med stadens rika innanför.......kast systemet och varför dom aldrig kan ta sig ur det, vad floden Ganges betyder för hinduerna och varför kossorna ligger i långa rader på refugerna mellan två körfält på dagarna, för att bara nämna några få detaljer/intryck från ett land med nästan 1 miljard innevånare.
Jag undrar verkligen hur någon som aldrig varit i Indien kan tillgodogöra sig boken på samma sätt som någon som varit där? - naturligtvis kan dom ju inte det, men blir boken lika bra då ?- ja kanske inte lika bra - men säket en mycket läsvärd bok ändå!
Jag har länge funderat på att skriva en bok..........jag håller genast med om att jag INTE på något sätt har "en författares begåvning" men jag har en "historia att berätta", som kan intressera andra!.
På den tiden när jag var flitig och gick på gym 5 dagar i veckan, varje morgon kl 07.00, så träffade jag en kvinnlig författare. Allt eftersom månaderna gick lärde vi känna varandra mer och mer, vi lånade böcker av varandra, eftersom båda gillade att läsa, och så småningom så berättade jag "min historia" för henne. Hon blev eld och lågor och sa att hon kunde skriva den åt mig, bara jag gav henne stolpar och riktlinjer. Vi bestämde att jag skulle titta bland gamla anteckningar jag gjort och så skulle vi träffas utanför gymmet någon gång och börja på "boken".
Vid det här laget hade jag fått problem med diskbråck och hon hade en ryggskada redan när vi träffades på gymmet, och var där på rehabilitering. I november 2003 opererades jag för diskbråck och kunde inte gå på gymmet igen förräns i februari 2004. Min författare syntes inte till längre och jag fick veta utav en i personalen att hon flyttat med sin man till Frankrike. Så det blev aldrig någon bok....
Nu gott folk ska jag gå en sista promenad med min lilla "fluffiga" älskling - som förresten är en Cavalier King Charles, tri-color, om jag glömt att nämna det tidigare. Därefter blir det att hoppa i säng med min "tegelsten"!
Natti
Kommentarer
Postat av: Jennie
Jo vi har det riktigt underbart och bara njuter!
Hoppas ni har det lika bra!
Kram till er!
Trackback
